otillräcklig

Att aldrig vara tillräcklig.. den känslan slår lika hårt i hjärtat som en slö kött yxa.
varför väljer jag alltid personer där mina känslor kommer i klämm med deras?
varför väljer jag alltid personer som får mig att må så fruktansvärt dåligt.. men ändå så bra?
jag känner mig plågad... slagen... blå.. men jag vill inte släppa, för när det väl händer är det underbart.. underbaraste känslan någonsin.


allt är som en jävla bobba i bröstet.
jag vill bara att den här veckan ska ta slut.
Jag vill vara själv, bara själv, med två av mina närmsta vänner

sitta och gråta, gråta ut allt..
att jag aldrig väljer "rätt"..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0