Ragata

Det är nu tankar blir små svarta krussiduller.. krussiduller som bilder ord, ord som bildar meningar, meningar som bildar mening.. mening för själen, för hjärtat.. hjärnan.

Jag gav mitt hjärta till någon som inte kunde hantera det, förstog inte meningen i det, meningen i kärlek.. någon som var alldeles för känslokall för att förstå..

alla ord som gavs, alla ord som sas.. dom sjönk in.. droppe för droppe, sakta men hyffsat säkert.

när hjärtat väl hade kommit till dina händer.. då var det för sent, för sent för att ta tillbaka det, för sent för att ta tillbaka det.

paniken tar över... ångesten lika äcklig och smärtsam som en rostig spik..
Det känns som att andas vassa fjädrar,
själen känns våldagen, lika förnedrad, känns lika smutsig.

"Det kallas liv, verklighet, deras verklighet.. människornas, jag valde att inte leva i den. Det kan du också göra.. så slipper du allt<3"
sa hon.. den andra. hon som blev kvar.. förmodligen för alltid.

Jag väljer att inte leva i den.. jag väljer att inte uppleva deras verklighet... deras konstiga värderingar, det onda.. det trångsynta, det fula.. jag väljer att leva den andra världen.. den världen där endast det posetiva existerar... där jag kan andas luft, ren mjuk luft.. där jag inte känner mig smutsig, förnedrad, blek..

Frågan är hur man kommer dit.